1974, i Rågsved, en liten förort till Stockholm, tyckte några medlemmar
i gruppen Urin att det var för lite konserter. De samlade ihop lite
pengar, hyrde grejor och bröt upp ett el-skåp vid Parkteatern och körde
sina två låtar i två dagar. Redan nästa år hade Sellstock blivit en 
tradition och man hade ett antal grupper att visa upp. 1978 lockade 
festivalen ett par tusen personer. De som hade startat festivalerna 
insåg nu att de behövde en fastare organisation; de bildade OASEN. 
Vad har detta med Ebba Grön att göra undrar du ? Jo, det var här deras
historia började. 

Gurra, Fjodor och Thåström krälar runt på golvet i studions kontrollrum
och letar efter en penna. Bredvid dem ligger ett papper där Gurra har
börjat plit ner den text som så småningom blir "Nu släckas tusen tusen
männskoliv". "Ska vi verkligen ha med Musse Pigg ?" frågar Thåström, 
"Ut med Musse och inne med Kalle, Piff och Puff istället". 
Thåström och Fjodor garvar medan Gurra tjurigt försöker få dem att
koncentrera sig så att texten kan göras klar. När Thåström någon timme
senare dansar omkring inne i studion med sin mörkröda gitarr och 
vräker ur sig ett av sitt livs längsta gitarrsolon verkar allt så
självklart. Det blev något. Och det blev något bra även denna gång."
(Håkan Lahger 1993) 

Ebba Grön talade i "Skjut en snut" och "Beväpna er" samma språk som det
talades på gator och väggar. På grund av sitt innehåll publicerades
inte texterna. Ebba Grön med sin "Skjut en snut" var tio år före Ice-T
med sin omdiskuterade och censuerade "Cop Killer". 
"Mona Tumbas Slim Club" skrev Fjodor på jobbet när han i en 
veckotidning läste om fru Monas bantnings kurs. Ebba Grön, Imperiet 
och Thåström har gjort minst lika många låtar om Stockholm som en stor 
stockholmsskildrare som Ulf Lundell. "Heroinister och kontorister" 
med raden "Ingen bor här för alla bor där." säger resten om 
huvudstaden. Ebba Grön och likaså Imperiet försökte inte lära oss med
pekpinnar och grundkurser i marxism. Deras idéer var nya, och gick i 
linje med den anarkosocialismen som härjade i vissa delar av 
stockholmsförorten Rågsved. Gurra har berättat att de till och med 
hade sina egna första maj tåg. Tjugofem rågsvedare gick kors och tvärs
på Hamngatan mellan och genom de andra tågen tills de greps av polisen. 

Fjodor har en gång sagt det smått klassiska; "Jag blir jävligt avig 
när folk behandlar mig som en rockstjärna". Inte heller Thåström tyckte
(tycker ?) om när man behandlade honom som en rockstjärna. 
Efter en spelning i Lund klagade han på hur fel allting hade utvecklat
sig; "Jag får spel på alla 13 - 14 åriga tjejer med Instamatickameror
som krälar framför scenen. Nu när Noice lagt av hänger de på oss 
istället." Detta var enda sättet att få bilder på sina idoler eftersom
de vägrade ställa upp på bilder eller intervjuer i Okej och de andra 
idoltidningarna. Ebba Gröns moral, etik attityd var inget planerat och 
pratat om, den kom alltid spontant. Vid en spelning på Skeppsholmen
1981 krävde "Stockholms pärlor" (som Stry kallar Ebba Grönarna i
låten med samma namn) att alla reklamskyltar runt scenen skulle tas 
bort. Det eller ingen konsert. Bl.a Roffe Wikström, Pink Champagn och
punkkollegerna KSMB hade genomfört sina spelningar utan att knota. 
Reklamen togs ner och Ebba Grön gjorde en lysande konsert. 1991
vägrade Thåström ta emot Bellmanspriset på 50 000 kronor. 
Priset delades ut av stockholmspolitiker och eftersom han i sina låtar
kritiserat dem så ansåg han det omöjligt att ta emot priset. Trots att
han då hade svårt med stålarna. 

Det är precis i brottet mellan progg och punk, mellan 70 och 80 tal 
som Ebba Grön födds. Thåström skrev en låt med titeln "I den falska 
verkligheten" men det lät för proggigt så den döptes om till 
"Tyst för fan". När jag sitter här tjugo år senare och kollar på 
Ebba-The movie och deras första spelning på Rågsvedsgården, 
då känner man att det är punk. Det är trångt, det är svettigt, det är
punk ! "A, va fan, ni kan inte stå i trumsättet" hör man någon säga. 
Fjodor berättar att efter deras första konsert vågade inte publiken 
snacka med dem, de trodde att de skulle slå ihjäl dem. I filmen finns 
den akustiska versionen av "Vad har jag gjort?". Den är helt klart att
föredra framför den som finns med på "We´re only in it for the drugs".
"Skandalskriverier kantar turnén.Landets främsta rebeller. 
Aldrig har en svensk trio låtit så tung." läser Gurra. "Tunn ?", 
undrar Thåström. Gurra; "Tung", skrattar.